Idag är det ett helt år sedan, 12 månader, 365 dagar, 52 veckor sedan han togs ifrån mig. Min lilla bäbis som hade funnits vid min sida i över 10 år var borta på en hundradels sekund.
Känslan när mamma kom in i mitt rum på morgonen med tårar i ögonen och berättade vad som hänt var & är obeskrivlig. Jag kunde inte gråta, inte prata, inte tänka, inget alls. Tillslut frågade mamma om jag skulle säga något, men jag sa bara åt henne att gå därifrån. Sekunderna efter att hon gått kom tårarna, och det verkade som att de aldrig kunde ta slut.
Det var det absolut värsta som hänt mig. Det som inte kunde hända, vad skulle jag göra utan honom? Han hade ju funnits så länge jag kunde minnas.

Pappa berättade att han hade begravt Tussen på gården i ett av mina kuddöverdrag som jag älskade när jag var liten & precis hade fått Tussen. Och inte ens pappa hade kunnat låta bli att gråta när han begravde honom.

Jag och Elin cyklade hem till pappa samma kväll, för jag kunde inte fira midsommar, det var för mig som att fira Tussens bortgång. Vi plockade även blommor på vägen dit som vi skulle lägga på graven.

15/-5-2001 - 24/6-2011 ♥ Loved you once, love you still, always have, always will ♥